Det började våren 2006 när min familj fick "rädda" en katt från att bli dödad. Det var alltså lilla Tufs som annars skulle ha avlivats. Han var då bara 1 år gammal när vi övertog honom hem till oss. Dock visste man inte innan hur det skulle bli, eftersom mina två katter Mimmi & My regerade hemma då (å gör det än visserligen). De var ju ändå 4 år då!! Tufs blev bra välkomnad där först av dem. Men sen efter några veckor, så ville ju Tufs få sitt revir, men det fick han inte, för det var ju Mimmi & My som bestämde å eftersom de alltid hade mer makt än honom, så blev han tillslut utmobbad från hemmet. I två månader ungefär bodde han inne, hemma tills han "flyttade hemifrån".

Tufs började sen bo ute i ladugården å så fick han sin mat där. Han fick vara ifred där ute, men ibland gick nån av de andra katterna ut dit, bara för att sno hans mat. Ibland slogs de oxå!! Så tillslut försvann Tufs å kom bara hem ibland för att äta. 

Efter en tid blev han sen en vildkatt som man kanske råkade se nån gång i månaden om man hade tur!! 

Varje år trodde man att man skulle hitta honom död nånstans. 

En sommar för typ 2 år sen nu, såg man honom gå längst 70-vägen, med en halv svans. Han hade alltså blivit av med halva svansen. Men vi kommer ju aldrig få reda på hur. Den kan ju ha blivit avbiten eller fastnat nånstans å sen gått av eller blivit överkörd. Ingen som vet!! Men det coola e' att han ändå har överlevt varje vinter som vildkatt. Han har aldrig vart spinkig heller, utan alltid sett ganska stor å kraftig ut. Men det e' nog för att han e' okastrerad...

Men så nu i höstas som var, då började han befinna sig ofta ute i ladugården igen å fånga mycket möss å så. Ibland brukade dessutom farmor ställa ut mat till honom på trappan, så då gick han ofta dit å åt mat. Efter några veckor brukade han t.o.m sitta på deras trappa å vänta på mat. Men varje gång dörren öppnades sprang han iväg å gick sen tillbaka när dörren var stängd igen å maten stod ute till honom.

Efter ytterligare några veckor slutade han att springa iväg å tillslut kunde farmor klappa honom. Men ingen annan ännu.

Sen när vintern kom började han t.o.m våga sig in hos farmor å farfar i värmen, men till en början med dörren öppen, så han kunde gå ut om han ville, annars fick han panik. 

Sen blev det bara bättre å bättre, så tillslut ville han inte ens gå ut i kylan. Han lät alla andra klappa honom oxå, men aldrig vid svansen, eftersom han e' väldigt rädd om den, för den e' ju bara halv.... 

Nu bor han därför med andra ord hos farmor å farfar. Han har blivit ganska tjock å han äter som en hund å han spinner väldigt högt. Han e' så gullig!!!   

Med andra ord kan man säga att han har gått från tam till väldigt folkskygg vildkatt, överlevt ute i flera år, till sen tamkatt igen. Coolt!!   

Även att farmor å farfar e' våran familjs grannar på gården, så har nu Tufs sitt revir där å mina katter hos oss. Därför skiter de i varandra nu å det e' ju bra, heheh...